Hoppa till innehållet

C/1843 D1

Från Wikipedia
C/1843 D1
1843 års stora komet
En målning av 1843 års stora komet, när den observerades från Tasmanien av den engelsk-australiska konstnären Mary Morton Allport.
Upptäckt
Upptäcktsdatum5 februari 1843[1]
Beteckningar
Officiell beteckningC/1843 D1[1]
Alternativnamn1843 års stora komet, Marskometen 1843
Omloppsbana
Epok: 27 februari 1843
Aphelium128,5293567 AU [1]
Perihelium0,005527 AU
Halv storaxel64,2674419 AU
Excentricitet0,999914
Siderisk omloppstid513,00 år
Medelomloppshastighet0,0019130
MedelanomaliN/A
Inklination144,3548°
Longitud för uppstigande nod3,5272
Periheliumargument82,6390
Förra perihelium27 februari 1843
Nästa periheliumOkänt
Fysikaliska data
Skenbar magnitud-3 (i maximum)

1843 års stora komet, med beteckningen C/1843 D1, var väldigt ljusstark i mars 1843 och kom därför också att kallas Marskometen 1843. Den upptäcktes den 5 februari 1843 och är medlem i Kreutz-gruppen, en familj av så kallade solstrykande kometer som rör sig mycket nära solen. Kometen har i så fall sitt ursprung från kometen X/1106 C1 (1106 års stora komet), som bröts sönder ungefär år 1106.

Periheliepassagen

[redigera | redigera wikitext]

När den först upptäcktes tidigt i februari 1843, var den på väg mot perihelium och kom så nära solen som 830,000 km den 27 februari 1843. Vid denna tidpunkt kunde den observeras även i dagsljus, ungefär en grad från solen.[2]

Närmast jorden passerade kometen den 6 mars 1843 och var som ljusstarkast dagen efter, när den nådde ungefär visuell magnitud -3.[2] Den var då synlig från det södra halvklotet.[3] Den sista observationen gjorde den 19 april 1843. Vid denna tidpunkt var detta den komet som observerats närmare solen än något annat objekt.

Kometsvansen

[redigera | redigera wikitext]
Målning av den brittiske astronomen Charles Piazzi SmythThe Great Comet of 1843.

C/1843 D1 utvecklade en extremt lång kometsvans under sin periheliepassage. Den blev drygt 2 AU lång och därmed den längsta uppmätta kometsvansen innan passagen 1996 av Hyakutakes komet. Hyakutakes utvecklade en kometsvans som blev nästan dubbelt så lång. Vid National Maritime Museum i Greenwich, London, finns en målning av den brittiske astronomen Charles Piazzi Smyth, som åskådliggör kometen ljusstyrka och kometsvansens storlek.

Omloppstiden

[redigera | redigera wikitext]

Beräkningarna för kometens omloppstid har varierat från 512 ± 105 år i den tyske astronomen Kreutz klassiska verk från 1901,[4] 654 ± 103 år (Chodas 2008)[4] och 688 år (JPL Horizon) till 742 år – Chodas 2008 med antagandet att kometen är identisk med X/1106 C1.[4] Men kometen observerades under en tidsperiod av endast 45 dygn, från 5 mars till 19 april, och med så kort observationsserie är osäkerheten så stor att omloppstiden bör sägas vara 600–800 år.[4]

Kometen i musiken

[redigera | redigera wikitext]

Den mexikanske kompositören Luis Baca komponerade en vals för piano, El cometa de 1843. Den spelades som stycke nummer 13 i Instructor filarmónico, periódico semanario musical, Tomo primero (Mexico, 1843).

  1. ^ [a b c] ”C/1843 D1 (Great March comet)” (på engelska). https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=C/1843+D1. Läst 3 juli 2018. 
  2. ^ [a b] Donald Yeomans (1 april 2007). ”Great Comets in History” (på engelska). Jet Propulsion Laboratory/California Institute of Technology (Solar System Dynamics). https://ssd.jpl.nasa.gov/?great_comets. Läst 3 juli 2018. 
  3. ^ ”Great comets in history” (på engelska). Arkiverad från originalet den 22 augusti 2004. https://web.archive.org/web/20040822082440/http://www.phys.canterbury.ac.nz/cas/comets.html. Läst 3 juli 2018. 
  4. ^ [a b c d] Zdenek Sekanina, Paul W. Chodas (2008). ”A New Orbit Determination for Bright Sungrazing Comet of 1843” (på engelska). Astrophysical Journal 687 (2): sid. 1415–1422. doi:10.1086/592081. Läst 3 juli 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]